7 Augusti 2009 - *I'm baaaack!*

What the hell... jag tror jag gör som Henrik och startar upp mitt gamla åbäke till blogg igen efter flera års tystnad. Alltid kul att skriva av sig lite.
Igår var jag ledig från jobbet och

7 September 2007

The Loves of Hercules - En av mina absoluta favoritpepla, har sett den många gånger innan men den satt som en smäck efter en riktig skitdag på jobbet och en tråkig repa. Den här filmen är 100% kitsch i dess mest förädlade och charmiga form. Mickey Hargitay slåss mot hydror, apmän och amazoner i gulliga hjälmar som förvandlar sina älskare till träd, frugan Jayne Mansfield putar med läpparna och räddas ur prekära situationer av sin muskelöse make. Plus i kanten för att Mickey dubbar sig själv med sin milda röst med stark östeuropeisk brytning. Älskar den här filmen! Det skulle dröja 20 år innan någon bestämde sig för att toppa den - denne någon var Luigi Cozzi och filmerna hetter Starcrash och Hercules I & II!

Bara för sakens skull, en liten jämförelse mellan alla utgåvor jag haft:

GeBe (Sverige) - fullscreen, för ljus och överexponerad print.
Archer (England) - lbx, för ljus och överexponerad print. Hydra-scenen är klippt (!). Dock ett av de snyggaste pepluminsticken jag sett.
Eagle 6 (Holland) - 1:85:1 widescreen, aningen ljus print med betydligt bättre än svensken och britten. Den klart bästa utgåvan.

5 September 2007

Night of the Werewolf - Waldemar Daninsky+ Elisabeth Bathory+ söta vampyrerdamer i nattlinnen som springer i slow motion i gotiska slott. Waldemar kan som vanligt bara befrias från varulvsförbannelsen av en kvinna som älskar honom, vilket inte är något större problem: alla älskar Waldemar. Med andra ord: inte mycket har ändrats i Naschys värld, fast året är 1980. Möjligen är det lite mer blod än i föregångarna. Däremot är det här en av de allra vassaste Waldemar-rullarna som inget Naschyfan med självrespekt bör vara utan. Jäkla fin DVD från BCI, rekommenderar det spanska ljudspåret då dubbningen är kass.

Knights of Terror - Efter ett par riktiga sömnpiller till fäktningsfilmer hade jag inga högre förväntningar på denna Mario Costa-rulle, som överraskade genom att vara riktigt kul! Ett kungadöme i medeltidens ungern terroriseras av de ondskefulla röda knektarna, pyromaniska ryttare som mördar och bränner bybor och som ryktas vara våldnader som ska hämnas en hemsk oförätt från förr. Bra och lätt gotiskt äventyrsfilm med ingredienser som bondeuppror, videskepelse, rävspel, lönnmord, alkemi och kärlek, samt en massa fäktning då såklart. Tony Russel är charmig som den maskerade hjälten. Fin widescreen på holländska utgåvan jag såg.

19 Augusti 2007

Triss i skandinavisk kalkonfilm:

Lust - Se Cia Berg och Gerhard Hoberstorfer spela över och göra bort sig utav bara fan i denna praktkalkon där precis allt gått fel. Hör dialog som "jag släppte in dig djupt inne i mig och du släpper inte ens in mig i ditt skafferi, din fege skit!". Undra vilka slävplågarinstinker som fått dig att hyra den här skiten. Man förstår varför Cia Berg emigrerade till Italien...

Hotel St. Pauli - Norska pinsamheter med en ung Amanda Ooms. Jor (tyvärr inte the Hunter from the Future) är en självupptagen författare i läderbyxor som röker franska cigaretter, halsar Jack Daniels och säger saker som "du suger mig tom, kvinna". Gerda är hans sexiga flickvän, som nödgas prostituera sig för att försörja sin odåga till karl, hon inser dock det ohållbara i situationen och allt förvandlas till ett erotiskt triangeldrama när hon släpar hem den unga, förvirrade bonnläppen Morgan, som mest vill bli av med svendomen. Jor blir dock svartsjuk och förnedrar honom till den grad att han hamnar på dårhuset. Han lyckas dock fly och fast besluten att ligga med Gerda försöker han ta henne med våld. Dålig idé. Gerda skär nämligen av hans penis med ett rakblad! "Filmen som chockerat hela Skandinavien" - jojo, med sin uselhet möjligtvis. Ännu en praktkalkon med hemskt skådespel och dialog samt löjlig "jag-vill-vara-farlig"-attityd. Att den sedan är norsk gör den såklart ännu löjligare. Vill man se Amanda Ooms naken får man dock sitt lystmäte.

När Alla Vet - Coming out-rulle med valpiga Hapus Björck från Skilda Världar i färgglad nittiotalsstil. Hampus är ung och förvirrad och kär i sin killkompis, vad ska kompisarna och föräldrarna säga? Föräldrarna är mycket oroade och säger saker som "Varför spelar du inte Madonna längre? Jag saknar henne.". Goda intentioner kan inte hjälpa den här soppan från att bli hemskt pinsam... och underhållande av alla felaktiga anledningar. Du vet att du vill se den.

23 Augusti 2007

When Women Played Ding Dong and Men Carried Clubs - Bruno Corbucci gör inga försök att skona din mentala hälsa i denna outhärdliga stenålders-sex-"komedi". Jag sätter komedi inom situationstecken eftersom humorn är av lägsta Bärsärkarna-klass, med andra ord så dålig att man inte fattar när det ska vara roligt. Stenåldern befolkas som titeln antyder av söta italienskor i pälsbikinis och krulliga vitmansafron som gillar att spela ding-dong och fula buskis-män i peruk och lösskägg som bär klubbor (Antonio Sabata har aldrig sett dummare ut). Filmen består filmen av små korta episoder, en mängd superdumma gags och lite naket som hålls ihop av en linjetunn ramhandling där två olika stammar konkurrerar om vattenkällor och brudar. Bland höjdpunkterna är ett stenåldersrockband, kast med liten gris och när alla i stammen luras att dricka kiss. Rekommenderas till idioter och folk som gillar italiensk buskis (man kanske skulle sätta ett likhetstecken där?).

Race to Danger - Karribiskt åttiotals-äventyr med Franco Nero. Franco är en butter sjöman som precis sparat ihop tiotusen dollar och ska öppna upp sina drömmar tahitiska bar då hans ödeslinje korsas av Vanessa, en skådespelerska som ärvt en diamantgruva och behöver tiotusen dollar för att köpa ett viktigt kontrakt. Sen blir det såklart en massa stjälande av pengar och kontrakt fram och tillbaka, lite kärlek samt bus i form av den hänsynslösa diamantgruveägaren som med alla medel vill driva bort Vanessa från staden innan hon hunnit skaffa fram pengarna och skriva på kontraktet. En bagatell, men en trevlig och mysig sådan som är väl värd en titt en slö söndagsförmiddag. Tänk Nero-pärlan Top Line fast snällare och utan en massa alkoholism, Indiana Jones-jönsande, utomjordingar och robotar och du kommer ganska nära.

That Man Bolt - Fred Williamson är kuriren Bolt som hyrs för att farkta en väska full med pengar mellan Hong Kong, Las Vegas och Mexiko och blir indragen i en massa bus och internationella konflikter. Ett hedersvärt försök att göra en slags James Bond/Bruce Lee-korsning med "The Hammer", men tyvärr funkar det inte hela vägen - Williamson är cool som alltid men den har lite TV-filmskänsla och det slår mig att jag aldrig vart särskilt förtjust i varken Bond eller kung fu. Den kändes litegrann som en aningen blekare Puppet on a String med Sven-Bertil Taube. Men Williamson är Williamson och man kan ha betydligt tråkigare framför videon. (en liten fundering jag kom att tänka på: visst är de Williamson-rullarna där han har affärer med dåliga nattklubbssångerskor oftast bland de sämre i hans filmografi?)

Süpermen Dönüyor - Riktigt patetiskt turkiskt försök till superhjältefilm. Följer Stålmannen-myten till punkt och pricka men är otroligt billig och ful. Stålmannen spelas av en ful, normalbyggd kille som ser ut som en pedofil i sina äckliga Klark Kent-glasögon. I flygscenerna används en stålmannen-leksak framför bluescreen (eller vanlig tv-skärm?) med så uselt resultat att Supersonic Man framstår som X-Men 2. I inledningen illustreras universum av julpynt! Och där har vi, bortsett från ett par smålustiga slagsmålscener, det enda roliga i den här på alla sätt undermåniga filmen. Inte så mycket att hänga i julgranen, hö hö...

The Mutilator - Riktigt inkompetent och förvirrande slasher som görs ännu mer förvirrande av att Prisma-släppet jag såg är totalt sönderklippt. Ett gäng ungdomar (alla är fula och dåliga skådespelare) ska spendera en helg i en av ungdomarnas farsas stuga, farsan har dock blivit galen när hans son i ung ålder utav misstag råkade skjuta sin mor när han rengjorde ett gevär. Nu går han lös på den syndiga ungdomen med köttyxa och motorsåg. Trots att filmen egentligen är urusel hamnar man i ett förlåtande läge eftersom filmen så uppenbart är ett amatörprojekt av ett gäng småstadsbor (alla i filmen pratar med bred Troll 2-dialekt) som utan tidigare erfarenhet försökt göra det bästa de kunnat med små medel. Det är en sak jag gillar med slashers, att de ofta känns lite hemmagjorda och att man får en förstahandsinblick i åttiotalets ungdomsliv utanför hippa Los Angeles och New York. Formeln är så enkel att alla kan kopiera den. Den här filmen känns i grund och botten symaptisk och har ett par sköna scener (t.ex. när de lurar till sig ett sexpack av en snäll svart mackägare eller Benny Hill-momentet när en av killarna blir utlovad bröst av flickvännen). Att totalsåga den här filmen vore som att totalsåga en efterbliven kattunge.

Candy Tangerine Man - Härlig blaxploitation som visst ska vara Samuel Jacksons personliga favorit! En av mina också! Handlar om hallicken "The Baron" som lever dubbelliv - pimpar brudar på dagarna och familjefader i förorten på kvällarna. Handslingsmässigt är det inte mycket att hurra för men vem bryr sig när Baronen är skitcool och har gadgets som maskingevär inbyggt i sin pimpmobile, stämningen på sin trashiga topp, dialogen kul (en biljardspelare kallar den vita bollen för "damn chalky, honkey cue!" när han missar ett slag) och modet precis så där vansinnigt som det ska vara i bra blaxplo. En höjdare!

18 Augusti 2007

Ninja Terminator - Helt sanslöst ninjaskräp av Godfrey Ho! Det här är utan tvekan det festligaste jag sett hittils av denne karl eftersom både Hong Kong-rullen har stjäl scener ifrån (en självgod karatesnubbe går runt och spöar upp folk och är allmänt dryg) och det nyskjutna materialet (Richard Harrison ninjar runt och jagar en magisk ninjastaty) bjuder på både fart, fest och dumheter utan att bli tråkigt ens för en stund.

Mina favoritstunder:
1. Richard Harrisons brud lagar hans favoriträtt, "drunken crabs" (!) men krabborna flyr och attackerar bruden varpå Richard leverar en välriktat ninjastjärna mot en av krabaterna.
2. Slagsmål motiverat av att en snubbe ber om vägbeskrivningen till en restaurang.
3. Richard Harrisons Katten Gustav-telefon.
4. Leksaksroboten!
5. Slutfighten - så mycket störtlarvig ninjakitsch att man nästan kissar på sig av skratt.

Högkvalitativ underhållning för oss som tycker att Wizards of the Lost Kingdom och Night Train to Terror är stor filmkonst.

10 Augusti 2007

Brennus, Enemy of Rome - Oj, vilken överraskning! Vad jag trodde skulle vara ännu en rutinartad fältslagspeplum visade sig vara en riktig höjdare, lätt en av de fem bästa sandalrullarna jag sett! Brennus, den hänsynslösa ledaren för de galliska barbartrupperna är på plundringståg genom romarriket och hotar nu att inta självaste huvudstaden. Roms korrupta regering försöker lösa hotet med mutor och diplomati men Brennus är som den barbar han är bara ute efter att skövla, våldta och bränna. Det är upp till en landsförvisad soldat och hans tappra män att stoppa barbarinvasionen. Grymt bra peplum med ordentligt hårda bud, tror inte jag sett nån annan peplum med såhär mycket död, lidande och grymheter - till och barnhjälten dör. Men det som verkligen gör filmen till en vinnare är att Gordon Mitchell är så jävla perfekt som den onde Brennus, en rå jävel till och med för att vara barbar. Gordon är mannen, så är det bara. Snygg widescreen på greksläppet för övrigt.

Linda - Typisk halvdan tattarsleaze från Francos glada (nåjå) åttiotal. Handlingen? Den gamla vanliga blandning av nattklubbscener, softcore-gnuggande, tvång, vit slavhandel, korrumperande av oskuld och Antonio Mayans som tvivelaktig hjälte. Bra? Njae, men rätt så avslappnande efter en hård arbetsdag. Den stora behållningen för min del var det finfina disco-soundtracket, sleazig wackawacka-disco blandat med Moroder-patischer, låten som gick "I Need a Shot" i ormgropsscenen måste borde vart en hit på Madrids gayklubbar.