When Women Played Ding Dong and Men Carried Clubs - Bruno Corbucci gör inga försök att skona din mentala hälsa i denna outhärdliga stenålders-sex-"komedi". Jag sätter komedi inom situationstecken eftersom humorn är av lägsta Bärsärkarna-klass, med andra ord så dålig att man inte fattar när det ska vara roligt. Stenåldern befolkas som titeln antyder av söta italienskor i pälsbikinis och krulliga vitmansafron som gillar att spela ding-dong och fula buskis-män i peruk och lösskägg som bär klubbor (Antonio Sabata har aldrig sett dummare ut). Filmen består filmen av små korta episoder, en mängd superdumma gags och lite naket som hålls ihop av en linjetunn ramhandling där två olika stammar konkurrerar om vattenkällor och brudar. Bland höjdpunkterna är ett stenåldersrockband, kast med liten gris och när alla i stammen luras att dricka kiss. Rekommenderas till idioter och folk som gillar italiensk buskis (man kanske skulle sätta ett likhetstecken där?).
Race to Danger - Karribiskt åttiotals-äventyr med Franco Nero. Franco är en butter sjöman som precis sparat ihop tiotusen dollar och ska öppna upp sina drömmar tahitiska bar då hans ödeslinje korsas av Vanessa, en skådespelerska som ärvt en diamantgruva och behöver tiotusen dollar för att köpa ett viktigt kontrakt. Sen blir det såklart en massa stjälande av pengar och kontrakt fram och tillbaka, lite kärlek samt bus i form av den hänsynslösa diamantgruveägaren som med alla medel vill driva bort Vanessa från staden innan hon hunnit skaffa fram pengarna och skriva på kontraktet. En bagatell, men en trevlig och mysig sådan som är väl värd en titt en slö söndagsförmiddag. Tänk Nero-pärlan Top Line fast snällare och utan en massa alkoholism, Indiana Jones-jönsande, utomjordingar och robotar och du kommer ganska nära.
That Man Bolt - Fred Williamson är kuriren Bolt som hyrs för att farkta en väska full med pengar mellan Hong Kong, Las Vegas och Mexiko och blir indragen i en massa bus och internationella konflikter. Ett hedersvärt försök att göra en slags James Bond/Bruce Lee-korsning med "The Hammer", men tyvärr funkar det inte hela vägen - Williamson är cool som alltid men den har lite TV-filmskänsla och det slår mig att jag aldrig vart särskilt förtjust i varken Bond eller kung fu. Den kändes litegrann som en aningen blekare Puppet on a String med Sven-Bertil Taube. Men Williamson är Williamson och man kan ha betydligt tråkigare framför videon. (en liten fundering jag kom att tänka på: visst är de Williamson-rullarna där han har affärer med dåliga nattklubbssångerskor oftast bland de sämre i hans filmografi?)
Süpermen Dönüyor - Riktigt patetiskt turkiskt försök till superhjältefilm. Följer Stålmannen-myten till punkt och pricka men är otroligt billig och ful. Stålmannen spelas av en ful, normalbyggd kille som ser ut som en pedofil i sina äckliga Klark Kent-glasögon. I flygscenerna används en stålmannen-leksak framför bluescreen (eller vanlig tv-skärm?) med så uselt resultat att Supersonic Man framstår som X-Men 2. I inledningen illustreras universum av julpynt! Och där har vi, bortsett från ett par smålustiga slagsmålscener, det enda roliga i den här på alla sätt undermåniga filmen. Inte så mycket att hänga i julgranen, hö hö...
The Mutilator - Riktigt inkompetent och förvirrande slasher som görs ännu mer förvirrande av att Prisma-släppet jag såg är totalt sönderklippt. Ett gäng ungdomar (alla är fula och dåliga skådespelare) ska spendera en helg i en av ungdomarnas farsas stuga, farsan har dock blivit galen när hans son i ung ålder utav misstag råkade skjuta sin mor när han rengjorde ett gevär. Nu går han lös på den syndiga ungdomen med köttyxa och motorsåg. Trots att filmen egentligen är urusel hamnar man i ett förlåtande läge eftersom filmen så uppenbart är ett amatörprojekt av ett gäng småstadsbor (alla i filmen pratar med bred Troll 2-dialekt) som utan tidigare erfarenhet försökt göra det bästa de kunnat med små medel. Det är en sak jag gillar med slashers, att de ofta känns lite hemmagjorda och att man får en förstahandsinblick i åttiotalets ungdomsliv utanför hippa Los Angeles och New York. Formeln är så enkel att alla kan kopiera den. Den här filmen känns i grund och botten symaptisk och har ett par sköna scener (t.ex. när de lurar till sig ett sexpack av en snäll svart mackägare eller Benny Hill-momentet när en av killarna blir utlovad bröst av flickvännen). Att totalsåga den här filmen vore som att totalsåga en efterbliven kattunge.
Candy Tangerine Man - Härlig blaxploitation som visst ska vara Samuel Jacksons personliga favorit! En av mina också! Handlar om hallicken "The Baron" som lever dubbelliv - pimpar brudar på dagarna och familjefader i förorten på kvällarna. Handslingsmässigt är det inte mycket att hurra för men vem bryr sig när Baronen är skitcool och har gadgets som maskingevär inbyggt i sin pimpmobile, stämningen på sin trashiga topp, dialogen kul (en biljardspelare kallar den vita bollen för "damn chalky, honkey cue!" när han missar ett slag) och modet precis så där vansinnigt som det ska vara i bra blaxplo. En höjdare!
No comments:
Post a Comment