Ninja Destroyer - Godfrey Ho, filmens motsvarihet till gonnoré, slår till med ännu en av hans oövergripliga antal klipp-och-klistra ninjarullar utan existensberättigande. Den här gången drygar han ut merparten av filmens speltid med en gudsförgäten thailändsk film om rebeller som kämpar om en diamantgruva bland bungalows och grushögar. Det anmärkningsvärda är att det är omöjligt att fatta vilka som är onda och vilka som är goda samt vilken inbördes relation karaktärerna har till varandra. Saker bara händer, meningar sägs och det skjuts och slåss. Som tur är är det nyskjutna ninja-mateialet med Bruce Baron och Stuart Smith (alla femton minuter av det) riktigt festligt i sin groteska uselhet. Stuart är den onda vietnam-veteranen och ninjan Michael, som lierat sig med diamantsmugglarrebellerna. Det är mycket roligt när han för dialoger med karaktärerna i den thailändska filmen i extrem närbild. Men hans gamla Vietnam-sergant och tillika ninja/CIA-agent Byron får i uppdrag att stoppa honom. En orgie i prislös dialog/dubbning, skådespel i Troll 2-nivå, sanslösa ninjamoves och fåniga dräker (härligt lilla rödluvan-stuk på de onda ninjorna!). Men inte värt de 75 minuterna obgriplig och urtråkig bungalowaction.
Licensed to Terminate - Uppenbarligen vill jag gärna ha gonorré för jag begav mig genast i kast med en ny ninjarulle av denna tveksamma talang. Den här var lite "bättre" än Ninja Destroyer även fast termer som "bra" och "dålig" har lite eller ingen betydelse i det idiot-universum de rör sig i. Den nya frälsaren Alpha är född och legenden säger att han i vuxen ålder ska befria världen från ondskan. Det kan såklart inte de svarta ninjorna acceptera och bestämmer sig för att likvidera ungjäveln. Den goda ninjan Gordon (Richard Harrison med inte särskilt tufft eller övertygande ninjanamn) får i uppdrag av en knepig ninjamästare i skägg att beskydda ungen från ondskans krafter. Eftersom Hong Kong-rullen som Godfrey snor merparten av filmen i från handlar om en knegande truckförare som hittar ett föräldralöst barn och gör uppror mot sin korrupta chef så verkar med andra ord onskans krafter från en sketen truckfirma belägen på en grushög och leds av en knubbig kille i flottig mustasch och billig kostym med senapsfläckar på slipsen typ. Filmen om truckföraren är typisk solkig och full av dryga sidohistorier men det är ändå okej eftersom dubbningen inte är av denna värld (alla meningar skriks och är så dumma att det gör ont) och det är mer nyskjutet material. Musiken går inte heller av för hackor, eller vad sägs om Cabaret Voltaire-doftande industrimusik varvas med instrumental gothrock och lite plastig disco. Men det bästa är ändå det nyskjutna materialet: då och då föröker de onda ninjorna attackera men Gordon dyker alltid upp i sita sekund och bjuder på en orgie i manisk hurtig ninjakitsch: kaststjärnor, blåsrör, ninjasvärd, magiska osynlighetstrick, you name it. Richard Harison i obeskrivligt fånig gul ninjadräkt - förmodligen inhandlad på Buttericks och för tydlighets skull med ett rött pannband som det står "NINJA" på - är en bild jag sent kommer att kunna radera från näthinnan. Innan och efter varje strid tar Gordon på och av sig sitt ansiktsskynke och det är en scen som kommer att återanvändas ofta - sammanlagt säkert tjugo gånger under filmens 90 minuter! Stor glädje.
No comments:
Post a Comment