Hercules and the Princess of Troy - Pilotavsnittet av en planerad amerikansk Hercules-tv-serie med Gordon Scott som tyvärr aldrig materialiserades, kanske var upphovsmännen lite sent ute 1965 när genren var på väg att dö. Första och sista avsnittet var i vilket fall riktigt trevligt, Gordon Scott kan man alltid lite på, muntert och glatt med lagom högtravande ton. Dessutom bjuds man på ett för genren ovanligt lyckat sjömonster signerat framtida specialeffektsmästaren Carlo Lombardi. Bra shit!
Dawn of the Pirates - Inte alls en piratfilm utan en tidig bengalisk äventyrsfilm, släppt på coola pre-certboalget EKO med nästan löjligt snyggt omslag och en skitkonstig kassett med bara en synlig spole. Lex Barker är enda namnet man känner igen och det verkar av allt att döma vara en uppföljare på en annan film. Lex är en indisk äventyrare med tam tiger som räddar vita ungmöer från onda Kali-dyrkare. Alltså, jag älskar ju män i turban och ostindiska kompaniet lika mycket som the next guy men här, 1954, verkar italiensk äventyrsfilm inte riktigt hittat formen än, den där onämnbara italienska känslan saknas och det hela påminner mest om en dålig amerikansk eller brittisk b-film, stel på helt fel sätt. Lägg till oinspirerad dubbning, skådespel på amatörteaternivå och actionsekvenser som är så löjligt futtiga att man skämas å skaparnas vägnar och du har en film som ingen annan än anala äventyrsamlare behöver bry sig om. Men, som sagt, omslaget är guld och filmen är så oskyldig att det är omöjligt att bli arg på den.
Hercules the Avenger - Rätt så trashig och skum peplum med übermanlige kroppsbyggarikonen Reg Park, Schwarzneggers förebild och mentor. Hercules hamnar i onåd hos underjordsgudinnan Gia som hämnas genom att göra hans son vansinnig. Herc beger sig av nån anledning som jag inte fattade ner i dödsriket för att rädda sin sons själ och en massa footage från Hercules in the Haunted World, en Reg Park-rulle av betydligt högre kvalitét, återanvänds (på ett smärtsamt tydligt sätt då lågbudgetkänslan plötsligt bryts med något snyggt och välgjort). Samtidigt skickar Gia ut en falsk Hercules som ställer till olycka och kaos i det goda kungadömet, och allt slutar förstås med vulkanutbrott och en smått bisarr slutstrid med inte-nudda-golv-tema. Ganska vild rulle och jag är verkligen ingen ovän till klipp-och-klistrande men jag är rädd att det här var lite för taffligt för att funka hela vägen. Värd en titt för fansen men det finns betydligt bättre Hercules-rullar.
No comments:
Post a Comment