The Dead Are Alive - Mycket trevlig giallo som inte gjort mycket väsen av sig. Till synes meningslösa våldsdåd vid en arkeologisk utgrävning, vem är den skyldige? Den alkade wifebeater-arkeologen i hjälmfrisyr och mustasch eller den lynniga direigenten som kämpar om samma kvinnas gunst? Den homosexuella koreografen med moders-komplex? Dirigentens undergivna assistent? Eller är det rent av en etruskiansk gravförbannelse i farten? Bra handling med mycket utpressning, rävspel, minnesluckor och dolda baktankar, mer skräckstämning än vanligt. Inte fullt lika vass som regissörens gialloklassiker Autopsy, men bra är det.
Mark of the Devil - Udo Kier, häxbränningar, snusk, tortyr och gore. Inte helt tokigt upplägg, men tyvärr funkade det inte alls på mig, regin är på samma nivå som ett oinspirerat Franco-Dietrich samarbete; ser väl hyggligt påkostat ut och saker händer men man orkar inte bry sig. På effektplanet är den dock rätt lyckad, borde nog ha sett under gore-perioden istället. Har alltid haft på känn att den skulle vara kass och nu fick jag det bekräftat.
El Increible Profesor Zovek - Brottaren och magikern profsesor Zovek bekämpar en galen (riktig) professor som yrar om magnetism och skapat en armé av hundmän, zombies och kannibalistiska dvärgar. Första tjugo minuterna är knäckande trista, bara en massa snack (på spanska utan text) men sen tar det sig lite när den galna professorn börjar röja och hålla låda. Halvsvalt betyg, uppföljaren La Invasion de la Muerte med radarparet Zovek och Blue Demon är mycket bättre.
Wizards of the Lost Kingdom II - Roger Corman-producerad fantasy, uppseendeväckande dum sådan till och med för att vara en New Concorde-produktion. Världens torraste grabb visar sig vara Den Utvalde och beger sig ut på ett dumt jävla quest för att hitta magiska ringar och svärd och bekämpa onda magiker. Och så vidare. Massor av återvända scener från andra Corman-barbarer (vilket inte lär förvåna någom sett sett den betydligt charmigare första Lost Kingdom-filmen), halva jävla The Warrior & The Sorcerer dyker upp igen, jag som precis lyckats förpassa den bajskorven ur minnet. Extremt kass och lam film som ändå är rätt så underhållande i sin totala idioti och brist på existensberättigande.
Dirty Pictures - Lysande hippie-giallo av Umberto "Kungen" Lenzi. Ray Lovelock och Ornella Muti är ett pornogarfikrängande hippiepar vars sorglösa leverne tar ett hastigt slut då de får soppatorsk och hamnar och söker tillflykt i ett stort gods bebott av en socitetskvinna som försöker lura dem att göra sig skyldiga till mord. Handlingsmässigt är det spännande och bra men filmens bästa kvalitér är stämningen, fotot, musiken och den totala overkillen på hippie-larv av bästa sort. Jag satt och fånlog filmen igenom, sista Lenzi-giallon jag hade kvar att se och kan mycket väl vara min favorit.
No comments:
Post a Comment