Inland Empire - Dom första 45 minuterna av David Lynchs nya, otroligt förbryllande, mordgåta trodde jag mig åtminstone skymta den röda tråden men sen- shobang!- tappade jag helt bort mig och min arma hjärna blev utsatt för ytterligare två timmar skoningslös huvudknullning. Lynch har verkligen inte gjort det lätt för sin publik med sin nya film, tre timmar hejdlös kravallsurrealistism skjuten med DV-kamera utan manus och med sporadiska dans-och-musikinslag är förmodligen nog för att få alla utom hans mest förhärdade fans att springa mot dörren. Handlingen ska jag inte ens försöka gå in på men filmen har ändå sina poänger trots att den är ofantligt tålamodskrävande, först och främst är filmen väldigt snygg, förmodligen det snyggaste som gjort med DV-teknik. David Lynch förmåga att skapa obehaglig mardrömskänsla är intakt, skådespelet från Laura Dern är top notch och även här rör han ibland det briljanta, slutscenen är t.ex. förmodligen den finaste vi kommer att se på film i år. Men som helhet kändes den för mycket, för gåtfull och för lång. Folk brukar säga att Lynch filmer är som pussel där det saknas bitar, den här är med som ett uppknullat jävla pussel där alla bitar passar med alla med lite våld. Årets mest kompromisslösa film. Två av fyra i sällskapet somnade.
No comments:
Post a Comment