Orloff and the Invisible Man - Dumheter med ena foten inne i gotisk galen professor skräck och andra foten i snurrig 70-talssleaze, serverat på sedvanligt knastertorrt Eurociné-vis. Skojig film där Howard Vernons galne professor skapat en ras osynliga män för att dominera jorden som hämnd för hans forskarkollegors hån, vi får bland annat se den osynlige mannen get dirty i en minst sagt bisarr sexscen. Något så lågt som en Jess Franco-kopia, går såklart bara att älska...
Massacre Time - Hård Fulci-western med Franco Nero. Våldsam och jävlig film med en av de bästa spaghettiwestern-ondingarna hittils, en febrigt sadistisk och galen överklass-spoling som vill ligga med sin far. Bra gotisk stämning, bra musik, manuset är dock med några undantag lite för standard, jag tillhör den lilla grupp som faktiskt föredrar den märkliga Four Horsemen of the Apocalypse när det kommer till Fulci på westernhumör. Fin rulle dock.
Deep Blood - Sen hajfilm av D'Amato som jag aldrig hört något gott om. Det hindrade mig såklart inte från att kolla upp den. Så jävla usel tyckte jag faktiskt inte den var, snarare väldigt lam på ett småcharmigt sätt. Den vise "indianen" som dyker upp lite titt som tätt var riktigt kul, den konstant svettiga polisen som föreslår att supa en liten ful fräknig åttaåring full för att få honom att tala (efter att hans mamma blivit uppkäkad av hajen) var inte heller fy skam. Annars handlar filmen om ett gäng töntiga ungdomar i Beach Boys anno 1963-skjortor som ingått i en pakt med indianen när de var knattar om att döda hajen, det blir väldigt mycket cheezy drama om deras problem med föräldrar, flickvänner och vuxenlivets krav, samt lite halvfattiga hajattacker då och då. Gillade förresten också helikopterpiloten som upprepade meningen "you should be ashamed of yourselves!" i megafon när ungdomarna drar ut i båten på hajjakt. Mycket dåligt skådespel, alla ungdomarna beter sig som brådmogna zombies och rör inte en min ens när deras kompisar blir uppätna. Men det är svårt att bli arg på den här harmlösa filmen, helt klart bättre än flera av de nya hajfilmerna. Om inte annat är omslaget väldigt läckert.
Wheels of Fire - En orgie i bepansrade bilar, explosioner, sadistiska gäng, kannibalistiska sandmän, fillipinska dvärgar, manlig våldtäkt och sköna idéer från åttiotalets mitt. Mycket underhållande, synd bara på det platta fotot och soundtracket som försöker låta John Williams istället för att köra på det gamla hederliga sequencer-synth, elgitarrer och synthtrummor.
Dr. Jekylls Mistress - Tidig svartvit Franco-rysare. Bitvis en underbar pulp-rulle med galen vetenskapsman, jazziga nattklubbar och lika delar noir och gotik, men tyvärr förstörs den goda och täta stämningen ibland av ett par scener som inte är på väg nånstans (Franco är Franco...). Hade Franco tagit bort allt onödigt och klippt ner filmen till ungefär 75 minuter hade filmen gått från "bra" till "höjdare".
Bell from Hell - Helt. Jävla. Lysande. Tänker inte förstöra den här filmen genom att berätta om den (tro mig, det här är en sån där film ska man veta så lite som möjligt om innan man drar på) men se den för allt i världen om du inte gjort det. Kanske den bästa spanska rysaren jag sett, möjligen i viss konkurrans med Finishing School. Pathfinders DVD är inte helt rätt framad, men man ska vara en jävel till teknikbög för att låta det hindra en från att se den. Som sagt: Helt. Jävla. Lysande.
No comments:
Post a Comment