The Final Programme - Ultraestetisk pop art-flummar-science fiction eller nåt? En rejält knäpp rulle från regissören till The Abdominable Dr. Phibes är det i alla fall. Fysikern Jerry Cornelius, som lever på sprit och småkakor, söker efter det mystiska "slutgiltiga programmet" som hans far bevarat på mikrofilm och som innehåller nyckeln till mänsklighetens framtid. En grupp forskare ledda av den bisexuella dataprogrammeraren Miss Brunner både hjälper och stjälper Cornelius under hans kaotiska europaresa. Filmen är makalöst läcker estetiskt och jävligt cool emellanåt, men dessvärre proppfylld med föråldrad kvasifilosofi som inte gör nån glad (dock långt ifrån lika jobbig sådan som i Zardoz). Men vad fan, filmen är ändå bra och klart sevärd.
Darling - Hör väl egentligen inte hemma i detta forum, men jag måste bara tipsa om den här... Bästa svenska filmen på år och dagar! Känns uppfriskande att komma ur biovisningen av en svensk film utan att skämmas för sitt land. Believe the hype!
The Light at the Edge of the World - Strålande Jules Vernes-filmatisering på en för mig obekant novell om en ärrad fyrvakt som får sina kamrater mördade och sin fyr övertagen av ondskefulla pirater, som använder fyren till att sänka skepp och plundra vrak. En allvarlig, långsam och annorlunda äventyrsfilm som verkligen fungerar. Kirk Douglas har aldrig varit bättre (det ska visst vara en av hans personliga favoriter, bara att gratulera hans goda smak) och soundtracket av Piero Piccione sitter som en smäck.
Slave of Rome - Såg förbannat trist ut på omslaget men faktisk en rättschysst liten peplum om en grupp heroiska romerska soldater på självmordsuppdrag i de barbariska gallernas rike. Gallerna är här ruskiga typer i blonda peruker och roar sig med dryckesslag, knivkastning och otukt. Här vinns inga orginalitetspris men det mesta sitter som det ska, filmen flyter på i makligt tempo och tonen är manlig och högtravande, det bjuds både på råkurr, fältslag och en klyschig kärlekshistoria.
Massacre in Dinosaur Valley - Trashig, tramsig och dum djungelrulle med Michael Sopkiw och åttiotals-kannibaler. Tillräckligt hög fart på den idiotiska handlingen för att filmen ska vara underhållande, om den sedan är "bra" är en annan fråga. Kul att det fina synthsoundtracket från Blastfighter återanvänds.
Smile Before Death - Finfin giallo där krutet bränts på snygga människor, cool inredning, svängig musik etc snarare än handlingen.
No comments:
Post a Comment