Absurd - George Eastman är en odödlig, galen mördare som går lös i en småstad, polisen står maktlös för att ingen vågar ringa och störa polischefen mitt under fotbollsmatchen (?). Värdelös film med en handling som inte viker en tum från slasher-mallen, platt foto och tråkiga skådespelarinsatser. Gillar man gore får man dock sitt lystmäte. Det enda jag gillade var Goblin-inspirerade musiken, som andades klasssiskt videovåld, samt D'Amatos ibland desperata försök att fylla ut spellängden, exempelvis genom att foto en TV-skärm jättelänge. Är väl inget större fan av föregångaren Anthropophagus, men den hade åtminstone schyssta grekiska miljöer och ett par rejält udda scener.
Jungle Warriors - Denna verkade klart lovande att döma av videoomslaget och baksidetexten - det utlovades avdankade stjärnor, knarkbaroner och fotomodeller i amazondjungeln, krokodilattacker och kvinnoförnedring, en slags blandning mellan lägerfilm och dum åttiotalsaction. Filmen levererar visserligen på alla punkter, men på ett så platt och livlöst sätt att man inte bryr sig. Går väl att slå ihjäl två timmar med om man inte är allt för noggräknande.
Det Ljuva Livet - Enda anledningen att jag tar med den här är att jag såg den på Hemvideo-släppet. Kul att se Hemvideointrot med diverse klipp från karate, action och våldsfilmer följt av Fellinis småtråkiga klassiker. Jag gillar ändå filmen som är snygg och väldigt välgjord, men 1) Det finns ingen anledning till en spelltid på nästan tre timmar 2) Jag delar inte Fellinis kvinnosyn 3) Vad fan är grejen med Anita Ekberg?, och 4) Marcello Mastroiannis karaktär är en idiot.
Lola, Kvinnogisslan i Djugeln - Klart trevlig spansk sleazefilm med David Hemmings och söta Andrea Rau (tyvärr utan bob-frisyr den här gången). Hemmings spelar en infantil ranchägare som på grund av barndomstrauman utvecklat sadistiska böjelser. När tjänsteflickan Lola börjar arbeta på ranchen låter han sina grymma lustar gå ut över henne och när hon står emot honom stänger han inne henne i en ladugård och börjar "tämja" henne med svält, förnedring och våldtäkt. Inte världens mest politisk korrekta film, men välgjord och bra med ett par scener som verkligen sticker ut.
Grapes of Death - Rollin försöker sig på zombie-genren men misslyckas i vanlig ordning med att göra nånting minsta marknadsanpassat, det blir en typisk Rollin-rulle hur han än gör. Istälelt för köttätande sömngångare får vi springande kvinnor, förgiftat vin, zombier som gråter och säger "je t'aime", arbetare som håller politiska diskussioner, Brigitte Lahie m.m i vackra franska lansortmiljöer och i typiskt makligt Rollin-tempo. Jag gillade filmen men det kändes ändå som nånting saknades på något sätt, det var inte samma liv i bilderna som i hans bästa filmer.
The Werewolf nd the Yeti - Underbar, nachyfantastisk varulvsfilm i Waldemar Daninsky-serien. Waldemar ska ut på vetenskaplig expedition för att hitta den legendariske snömannen i Himalaya, går vilse i bergen och blir räddad av två sexsvultna hondjävlar som för honom till sin grotta. Efter en svettig threesome upptäcker han att de är kannibaler som dyrkar nån slags bortglömd gud och försöker fly, men blir biten av en av dem och förvandlas till varulv. Samtidigt som varulven stryker runt i Tibet på jakt efter blod blir hans flickvän och hans expedition kidnappade av banditer, ledda av den ondeskefulla Sekkar Khan och hans ännu ondare häxa. Waldemar (i mänsklig form) försöker rädda dem men blir tillfångatagen. Hans liv är säkert, för stunden, eftersom Sekkars häxa vill ta del av hans starka, maskulina kropp (än en gång är det smärtsamt uppenbart att Naschy själv skrivit manus eftersom samtliga brudar i filmen vill ligga med honom). Waldemar lyckas rädda sin flickvän ur banditernas grepp, vilket raskt leder oss till den slutgiltiga fighten mellan snömannen och varulven!
No comments:
Post a Comment