Swamp of the Ravens - Minst sagt märklig och otäck spansk rysare av Manuel Caño, mannen bakom de bästa Tarzan-rullarna. Den unge doktor Frosta (genuint obehagliga Ramiro Oliveros) är besatt av sin forskning kring döden. Han tror att döden går att överkomma, och när han inte får tillåtelse av läkarrådet att fortsätta sin forskning börjar han i hemlighet experimentera med liken av uteliggare, spetälskesjuka och zigenare som ingen saknar. Kropparna från de misslyckade experimenten dumpas i ett träsk som precis som titeln antyder är fullt av korpar. Samtidigt som polisen utreder de många oförklarliga försvinnandena och Dr. Frosta måste ta itu med sin flickvän som är på väg att rymma med sitt ex popstjärnan så börjar de ruttnande kropparna röra på sig in korp-träsket. Swamp of the Ravens är en sant obehaglig exploitationfilm med en sjuk, deprimerande och misantropisk stämning. Regin är kombinerat inspirerad och förvirrande, man vet aldrig vad som kan hända och vissa saker förklaras aldrig (varför började de stympade kroppsdelarna att duplicera sig?). Zombierna i träsket är väl i sig ganska otäcka, men det absolut mest störande är att Caño använt riktiga kroppar för de många obduktionsscenerna samt exploaterar äkta spetälskor. Riktigt lågt, men det gör å andra sidan filmen ännu jävligare. Musiken är en mycket lyckad blandning av folk, progressiv rock, panflöjt och episka synthar. Vi bjuds även på ett mycket märkligt musikframträdande där Dr. Frostas flickväns gamla flamma sjunger en låt om robotar för en docka (mycket dockor överhuvudtaget). Den här filmen kommer jag aldrig att glömma, det är sånt här som gör det värt att fortsätta att gräva. Nu måste jag bara få tag i Caños mumiefilm Voodoo Black Exorcist! Inspelad i Ecuador, where life is cheap.
Musketörernas Muntra Bedrifter - Det är hårda tider för de tre musketörerna. De är inte längre mästarna på fäktning och har tappat potensen. Allt ändras när de träffar D'Artagnan som slagit sig ner med en asiatisk kvinan och lärt sig karate. Han lär de tre musketörerna asiatisk visdom och kampsport. De får i uppdrag att hämta drottningens guld-potta, ett föremål som kan betyda fred eller krig mellan England och Frankrike. Under tjo och tjim är de nu tillbaka på nya äventyr! Otroligt dum buskis, att se den här var likvärdigt med att stoppa hjärnan i mikrovågsugnen. Underhållande i små portioner.
Theatre of Blood - Tråkig brittisk rysarkomedi om om Shakespeare-tolkaren Edward Lionheart, överspelad av Vincent Price, som efter att inte ha fått pris som årets skådespelare bestämmer sig för att mörda teaterkritiker som suttit i juryn. Konceptet funkar en halvtimme sen börjar det klia i Fast Forward-fingrarna.
Five Dolls For an August Moon - Får väl skamset erkännan att jag inte sett den här klassikern tidigare. Vart så besviken av Bay of Blood, Black Sunday och Baron Blood att jag undvikit Bavas skräckfilmer så gott jag kunnat. Trevligt nog var den här av betydligt högre kvalitét. En rik industrimagnat bjuder in ett par vänner till sin privata ö för att vila upp sig men också göra affärer med den lysande kemisten professor Farrell. En efter en börjar gästerna dö och en storm hindrar besökarna från att lämna ön. Riktigt bra giallo med tio små negerpojkar-upplägget. Filmens styrka ligger inte i handlingen, som visserligen fungerar bra, utan att precis allt i filmen (människorna, kläderna, inredningen och musiken) är så löjligt snyggt.
The Living Corpse - Svartvit pakistanskt 60-tals-rysare där en professor försöker uppfinna ett livselixir men istället förvandlas till vampyr. Det är kul att se Bram Stookers klassiska Dracula-berättelse tolkad på ett så glatt och sorglöst sätt av ett pakistanskt filmcrew. Vi bjuds på sporadiska engelska repliker, vampyrjakt, exotisk gotik, dansanta slagsmålscener, stuffande pakistanska ungdomar på beachen och mycket mer men det bästa var nästan de många musikalinslagen (pakistansk popmusik varvat med orientaliska versioner av västerländska pophits som "la-coco-ratcha"). Finns det något att gnälla på är det möjligen att transportsträckan mellan mittenpartiet och slutfighten var lite väl utdragen, men strunt samma, se filmen, den kommer att göra dig på gott humör.
Notti Porno Nel Mondo - Sexmondo i vilken Laura gemser guidar oss igenom världens snuskigaste klubbar och mest erotiska förteelser. Mellan scenerna ler Laura äckligt mycket, byter kläder (i bild) och maler på en massa nonsens som ingen bryr sig om. Mina favoritsekvenser var striptease mellan upptäckresande och man i apdräkt samt ett konstigt framträdande på en sexklubb där "Mandrake" trollar fram en penis på sin kvinnliga elev. I några segment visar filmen hur skojigt det är med skyltfönsterprostution i Holland och hur fiffiga thailändarna som kom på idén med oralsex hos frisören, för att i ett annat segment slå om helt och (låtsas) fördöma sexhandel till sorglig musik. Suspekt. Filmen är i alla fall för kort för att hinna bli tråkig och känns precis som en D'Amato-rulle från sjuttiotalet (nakna, dansade flickor filmade uppifrån med vidvinkellins till Nico Fidenco-musik) trots att Bruno Mattei stod för regin. Engelska köpfilmen jag köpte av en loppis-alkis är det enda släppet jag känner till med engelsk tal, och letterboxad är den också.
Seytan - Totalt ointressant turkisk scen-för-scen kopia av Exorcisten. Du vill inte se den.
Djungel-gudinnan - Harmlös spansk djungelfilm med inslag som djungelflicka som ska återföras till civlisationen, apor, förräderi, tattar-action, skattjakt och romantik. Murrig, klyschig och avslagen på det där mysiga spanska sättet, dessutom är Paul Naschy med i en stor och typisk roll som den förrädiske expeditionsledaren som vill göra sig av med djungelflickan för att få ut ett stort arv. Sevärd, och kul att ha på det ovanliga svenskla släppet.
Ebirah, Horror of the Deep - Färgglad och barnvänlig 60-tals Godzilla. På ön Letchi har terrorgruppen Red Bamboo sitt högkvarter. Här framställer man även, i en hemlig fabrik för framställning av tungt vatten, en juice som håller krabb-monstret Ebirah borta så man kan färdas till och från ön. Ett gäng strandsatta ungdomar och en gentlemannatjyv får hjälp av den polynesiska lokalbefolkningen, Godzilla samt jättepuppan Mothra och hans pysslingar att besegra jättekrabban och terroristerna. Tyvärr finns det inte så många höghus att stampa sönder ute på djungelön, men filmen funkar hyggligt ändå.
No comments:
Post a Comment