Krasue - Thailändarna drar liv i den gamla strikt asiatiska "häxa-med-flygande-huvud-och-inälvorna-hängandes-utanför"-genren vi minns från filmer som Mystics in Bali, With with the Flying Head och den überskumma Ghost of Guts Eater. En prinsessa som ska avrättas byter med magisk hjälp själ med den fattiga byflickan Daow, som blir utsatt för en dödlig voodoo-attack av en svartsjuk beundrare, dör, men återuppstår som hälften sig själv och hälften prinsessan - samt på nätterna ett flygande dataanimerat häxhuvud med inälvorna hängandes utanför som attackerar byns boskap och barn. Låter det förvirrande? Det är det. Filmen var väl sådär men det är ändå trevligt att se att thailändsk film lyckats behålla sin särart (åtminstone som jag uppfattat den från dom gamla videofilmerna jag sett): snurriga händelser i bymiljö, melodramatiska under- och övertoner, giftemålsbekymmer och magi i makligt tempo.
Mr. Mean - Ah, den store auteren Fred Williamson slår till igen! Här introduceras "The Hammers" nya hårdkokta deckare Mr. Mean, som om det inte räckte med Jesse Crowder, Thomas Fox och alla andra. Det här var också hans första italienska samproduktion, skulle bli fler av dom framöver. Mr. Grym blir i alla fall hyrd av den italienska maffian att mörda en ond mafioso som tallat pengar från svältande barn. Väl i Italien har han ingen brådska utan tar det mest lugnt, raggar brudar, drar några slappa oneliners och stöter då och då på lite bus vilket resulterar i taffliga och slöa karatescener. Det här måste vara den ultimata Fred Williamson-filmen! Har aldrig sett en mer funkigt tillbakalutad film. Den inledande jaktscenen var så långsam att man kunde tänka sig hur en actionfilm i regi av Jean Rollin kunde ha sett ut. Lovely! Bästa scenen: Mr. Mean blir nästan påkörd av en italiensk söndagsförare, jagar ifatt bilen och snor den med den odödliga repilken "You own me a new pair of pants and a ride home!". Soundtracket bestod av funkdängor av Ohio Players (titellåten "Mr. Mean" gick inte av för hackor!) samt lite elektroniskt.
Double Team - Sanslöst maxad dum-action på steroider, Van Damme är terroristbekämpare med personligt vendetta och det går inte en minut utan att nånting sprängs, skottlossning, oneliners eller bögig kroppsgymnastik. Får egentligen huvudvärk av såna här filmer men det fanns en viktig faktor som vann över mig, nämligen att Van Dammes sidekick inte är någon annan än basketfreaket Dennis Rodman! Rodman är fantastiskt skön och själ varenda scen han är med i. Rodmans medverkan gör filmen betydligt mer lättittad och nästan lite njutbar. Fast den såklart inte är i närheten av att komma upp i samma höjder som Rodmans egna "mästerverk" Simon Sez, kanske inte nittiotalets bästa actionfilm men utan tvekan den snurrigaste.
No comments:
Post a Comment