Horror Rises From the Tomb - En av Naschys mer omskrivna rullar så givetvis hade jag förväntningarna ställda högt. Blev lite besviken tyvärr, filmen kändes rätt medioker på det stora hela och saknade den där härligt mysko stämningen från hans andra zombierullar. Ett par bra scener fanns dock, värd att se en gång åtminstone.
Zombis Återkomst - Den här spanska zombie/Naschy-rullen var dock helt amazing! Handlingsmässigt är det arvstvist och "whodunnit" i gammalt slott på landsbygden där den nyanlände arvingen Stelvio Rosi blir huvudmisstänkt, sex och intriger, galen vetenskapsman, spiritism, arga bybor samt en mängd andra krumt genomförda skräckklyschor. Gammeldags men ändå helt vild zombie-rulle med energiskt zoomande, britt-fetischism,förvirrande dubbning och en rakt igenom skumm och oförutsägbar stämning som vaggar in en en i ett zombielikt men mysigt sinnestillstånd. Stelvio Rosi spelar den sleazige och aristokratiske nyanlände arvingen och har dum frisyr och mustasch, Naschy är i sitt esse och stjäl showen som den nekrofiliskt lagde dödgrävaren Igor. En riktig fet-höjdare, gillade den till och med bättre än Zombis Blodshämnd! Vad hände för övrigt med jättefågeln...?
Panic Beasts - Mer Naschy. Här spelar den älskvärde brottaren en hal släkting till den sataniske riddaren Alaric de Marnac, hans stormrika fru har hjärtproblem och när de flyttar hem till hans gamla arvegård på landet ser han sin chans att skrämma ihjäl henne genom att klä ut sig till Alric. Det märks tydligt att Naschy skrivit manuset eftersom han belägrar hela tre heta brudar under filmens gång, en av dom tittar dessutom på hans fotografi och säger att han ser ut att vara ungefär 30 år, hon är bra på att avgöra sånt (han var 49 vid tillfället). En väldigt typisk Naschy-rulle och med andra ord en väldigt gammaldags 80-talsrulle, det försöker Naschy lösa genom att slänga in lite extra gore för att pleasa kidsen. Annars måste man säga att filmen har väldigt snyggt och krispigt 80-talsfoto, spännande och intrikant handling med bra stämning samt levererar på snusk och våldsavdelningarna. Rekommenderas.
The Ghost Galleon - Jag håller med Magnus tidigare kommentar, väldigt, väldigt seg rulle. Började "spännande" med modeller i extremt långsökta marknadsföringsplaner och luften går ur helt när alla hamnar på spökskeppet. Då har man sett alla filmer i Blind Dead-serien då, tyckte den här var den sämsta och den sista filmen Night of the Seagulls den klart intressantaste.
Styrka Delta Force - Typisk 80-tals "America, fuck yeah!" Reagan-action med Chuckan. Mer politisk inkorrekt än någonsin eftersom Norris ska rädda gisslan från stereotypa "durka durka"-araber i Irak och att allt är extremt Israel-vänligt (Menahem Golan producerade...). Norris "fiser" raketer från sin specialbestyckade supermotorcykel, det dricks budweiser och jag gillade den klämmiga titellåten samt att Norris inte gråter när hans kompis dör, hans ögon blir bara lite fuktiga. Enkelt att titta på men fan inte bra.
No comments:
Post a Comment