Hell Night - En riktigt charmig liten slasher där Linda Blair och hennes frat-kompisar har maskeradfest i ett spökhus. Spännande, hyggligt välgjord och en skön ung-och-dum-på-åttiotalet känsla, helt enkelt en riktigt bra popcorn-rulle. Kanske ett tecken på regretion men jag börjar gilla slashers mer och mer. Pretantionsfritt och kul (ibland) plus att formeln är så enkel att alla kan försöka och det är alltid kul att se vad glada amatörer kan åstadkomma på låg budget.
300 - Vill man vara snäll skulle man kunna likna den här filmen med en Manowar-video på mångmiljonbudget. Men ska man vara mer sanningsenglig kan man bara konstatera att det här är den mest macho-idiotiska, cyniska och facistoida bajsrullen i mannaminne. Vill inte låta som en moralkärring men dom värderna den här filmen förmedlar är fel, fel, fel och här saknas dessutom humorn och distansen som gjorde förra Frank Miller-filmatiseringen Sin City till en uthärdlig film. Alltså återstår ett två timmar långt hyperestetisk blodbad, hade kanske funkat på nittiotalet men personligen börjar jag bli jävligt trött på alla dessa filmer som inte kan filma ett jävla knytnävsslagsmål utan epilepsi-klippning och 2 veckors dataanimering. Slutsummering: Frank Miller: dra åt helvete! Steve Reeves: du är saknad.
Santo and the Border of Terror - Santo-rullarna är lite lustiga, de kan vara lite vad som helst. Slåss inte mannen i silvermasken mot utomjordingar, mumier eller vampyrer kan han dyka i helt andra sammanhang, som här i en actionmusikal om att fly över gränsen till amerika! Småtrevlig liten film om en ond amerikansk professor som hjälper mexare att fly över gränsen och tvingar dom till straffarbete och tvivelaktiga experment, Santo har en ganska tillbakadragen roll i filmens första halva. Jag gillade de många sånginslagen bäst, speciellt de sorglösa latinnumren som framfördes av små tjocka mexikaner i hatt och mustasch. Det här är nog inte en film för alla...
The Last Round - Tyckte den här var långtråkig när jag såg den för några år sedan på video, måste ha varit tillfälligt sinnesförvirrad för det här är ju en riktigt pastacrime-pärla. Stämningsfull, eftertänksam och fint filmad hämndhistoria med top notch-prestationer av Luc Merenda och Carlos Monzón samt ett jättefint melankolisk soundtrack av Luis Bacalov med mycket panföjt. Kort och gott en höjdare! Med på DVD-utgåvan följer en CD med technocovers på eurocrime-låtar. Den kunde jag gott vart utan.
The Wicker Man (director's cut) - Extra-kvarten i Robin Hardys orginalversion tillförde faktiskt inte särskilt mycket och drygade bara ner slutet. Studioversioner flyter faktisk på bättre. Om själva filmen så vet ni ju redan att det är en odödlig klassiker. Bra att soundtracket följde med på nya UK-utgåvan, där kan vi snacka om en nödvändig bonus-CD till skillnad från The Last Round...
No comments:
Post a Comment