Friday, March 30, 2007

16 Mars 2007



Deathstalker II - Jag gillade Deathstalker, men den har ingenting mot tvåan, som verkligen är Corman-producerad barbarfilm när det är som allra finast. Här har skaparna helt kastat ifrån sig de svaga inslagen av seriositet man kunde ana i ettan, och gjort en underbar idiot-komedi istället. Allt, allt, allt i filmen är "för mycket" och Deathstalker är nu en gentlemannatjuv och manisk ordvitsare som ser ut som en statist ur tv-serien Glamour. I god Corman-anda återanvänds såklart också scener ur både första Deathstalker och andra barbarfilmer, och vi får än en gång njuta av "klassiska" scener som "grisman äter griskött", "man blir släpad av hästar genom skogen" och "kortvuxen tok-krigare slåss one-on-one med broiler". Underbart! Prinsessan: "-Deathstalker, your back!" Deathstalker: "-By popular demand!"

Dorrelik - Diabolik-spoof av Steno. Man kan ju fråga sig vad poängen att göra en spoof på en film som redan är en spoof är, och filmen är inte heller någon större höjdare, för mycket dålig crazy-humor och för lite lyxigt superskurkande och diabolisk brottslighet. Den maskerade superskurken Dorrelik ska i alla fall, med den klantiga inspektör Green från Scotland Yard hack i hälarna, mörda alla personer i Frankrike med efternamnet Dupont, för att få ut ett miljardarv. Är man superhjältekomplettist som jag måste man såklart se den, filmen kan också funka för de arma själar som finner njutning i italiensk fars.

The Terrorists - Indonesiskt actionspektakel som börjar Cardona-stelt och bra när terroristerna och Interpol sitter i skilda konferenssalar och planerar sina kupper/motkupper, sedan blir det raffligt värre med biljakter, explosioner och gängslagsmål till italodisco. När sedan terroristerna efter sitt misslyckade bombattentat håller gisslan i ett sjukhus tappar filmen farten, blir mest en massa gnäll och Barry Primas antiterrorstyrke-soldat blir skjuten efter fem minuter. Allt går åt helvete och bomben exploderar, och då alla huvudkaraktärer är döda återstår bara att göra en katastroffilm av skiten. Mycket taffliga brinnande modeller och bluescreen följer, till tonerna av episk synthmusik. En okej rulle för den icke-kräsne.

The Lost World - Trevligt stumsfilm-äventyr med en expedition gentlemän på forskningsuppdrag i dinosaurieland. Bra viktoriansk äventyrsstämning, hygglig fart och lyckad stop motion gör denna 80 år gamla film betydligt mer njutsam än Spielbergs tio år gamla. Författaren Sir Arthur Conan Doyle gör ett kort gästspel i inledningen och hyllar den eviga pojkaktigheten.

The Thief of Bagdad - Arabiskt äventyr med alfahanen Steve Reeves som titelns gentlemannatjuv. En lite annorlunda roll för Reeves som faktiskt funkar även som spjuveraktig äventyrshjälte i tunn mustasch, och inte bara som det übermanlige muskelberget i skägg vi är vana att se honom. Det räddas prinsessor, avsätts onda kalifer och frotteras med andar i en film som kanske är lite för välgjord och välsmord för sitt eget bästa, själv hade jag nog önskat lite mer skräp och dumheter, men visst är den bra.

Emotion: densetsu no gogo = itsukamita Dracula - Experimentell kortfilm av Nobuhiko Obayashi, mannen bakom den genomcharmiga knas-skräckisen Hausu. Filmen handlar om en flicka som lämnar byn, träffar en partner-in-crime och kärar ner sig i en kille som är vampyr. Väldigt 60-tal, väldigt charmigt och väldigt mycket vilda kameratricks och effekter. På nåt sätt känns den som en japansk motsvarighet till filmerna bröderna Kuchar pysslade med på den tiden.

Shadowplayers - Dokumentärfilm om toppen-skivbolaget Factory Records första år av den galet entusiastiska James Nice, som driver Factory & Crepuscule-sidan på internet och skivbolaget LTM som återger gammal postpunk. Filmen har ingen musik eller gamla videoklipp utan består enbart av två timmar nyinspelade intervjuer med olika nyckelpersoner på skivbolaget. Det färutsätts alltså att man redan har ett stort intresse för Factory innan man drar på filmen, annars skulle man gå under av tristess. Har man det är dock filmen nödvändig eftersom det som sägs ofta är riktigt, riktigt intressant.

No comments: