Night of the Sharks - Förhållandevis normal hajfilm av klåparen Tonino Ricci, som också låg bakom en av de allra konstigaste filmerna i genren: Shark's Cave. Normal och tråkig that is. Sunkig 80-talsaction med en seg handling som involverar utpressning, statshemligheter och gangsters, hajen är mest med som en bonus och gör inte alltför mycket väsen av sig trots att man får sig ett par schyssta hajattacker. Enbart av intresse för folk med hög acceptans för småseg 80-talsaction och hajfilmskompletister.
Three Sergants of Bengal - Knastertorrt bengalisk äventyr av den gamle goa liraren Lenzi. Inte helt överraskande blir det manligt äventyr i gammal hederlig brittisk kolonialanda med inslag som indiska banditer, huvudjägare, vilda djur och även lite fältslag. Richard Harrison är den blåögda hjälten och givetvis finns det en mustig gammal alkis som skyr vatten med i gänget. Intressant att indierna är onda i den här filmen och goda i Lenzis Sandokan-filmer från samma period. Klyschig men bra film hursomhelst, i samma anda som Massakern Vid Khyberpasset - men den filmen håller jag nog ännu lite vassare i denna aningens perifa genre.
Cage II - Har inte sett Cage I, men vad gör det när man ger sig in 90-tals b-actionens "underbara" värld? Nä, allvarlig talat rysar jag av obehag bara jag tänker på tiden när Stefan Fiskmås och company reagerade videotoppen, avtrubbat våld har aldrig vart tristare än i filmer som American Kickboxer och allt vad de hette. Men med Lou Ferrigno i huvudrollen kände jag mig bara tvungen att plocka upp den här rullen för en tjuga på loppis, allt med den döve kroppsbyggaren bör ses åtminstone en gång, och när det visade sig att ännu en riktig charmör ur b-actionens korparlag, den blonde biffen Reb Brown från Yor, the Hunter from the Future och Strike Commando, spelade sidekick lyckades jag till och med bygga upp lite pepp inför filmen, som passade nog avnjöts med min käre lillebror och tillika Ferrigno-sympasitör Olov. Både jag och han fann filmen betydligt mer underhållande än vi kanske borde, en riktigt festligt korkad sak där Ferrigno såklart totalt stjäl showen som den dumsnälle och hjärnskadade vietnamveteranen Billy som luras att delta i den olagliga kampsporten "cage fighting", direktsända strider på liv och död. Ferrigno har inte förvånande bra fallenhet för att spela hjärnskadad. Mycket festligt blir det även när hans kompis Reb Brown försöker infiltrera cage-fighterna utklädd i svart hästsvansperuk och fejkmustsch, tyckte du att han såg dum ut innan ska du bara se i vilket tillstånd han spenderar ca 1/3 av filmen, man börjar gapskratta så fort han är i bild... Kanske lite väl lång och lite för mycket monoton kampsport men ändå både klart mer underhållande och hjärtligare än väntat.
Raw Force - Riktig jävla idioti uppstår när ett gäng kampsportstudenter under vilt dryckeslag och otukt ålker ut på båtsemester för att hitta en ö som ryktas bebos av spöken av onda ninjor som förlorat sin heder. Dessutom huserar en Hitler-lookalike och hans crazy-gäng på ön och säljer fallna kvinnor till kannibalistiska munkar. Idiotierna staplas på rad när kampsportarna slåss mot tokgäng, munkar och ninjazombies eller bara sleazar med alla konstant kåta brudar somb dyker upp i aldrig sinande strömmar. Cameron Mitchell är toppbillad och ser riktigt trött ut i rollen som sjöbusen som styr kajutan, så här slutar karriären för folk som inte har nåt omdöme för rollval. Hade filmen vart aningen skickligare gjord hade det vart en dum klassiker á la Mad Foxes, här är allt från skådespel, regi, klippning, kamerarbete, kung fu etc. så komplett talanglöst att filmen mest är kul i portioner. En sak är i alla fall säker, "they don't make 'em like they used to" (på gott och ont).
No comments:
Post a Comment