Fatal Games - En galen spjut-mördare härjar på idrottsgymnasiet i denna ovanligt dumma slasher som har dåligt med gore, men drösvis med naket och ett mer än lovligt absurt mordmotiv/mördare. Samt en väldigt cheezy titellåt. Det här är såklart inte bra men det är alltid intressant att se vad ett gäng medelmåttor utan filmerfarenhet kan slänga ihop på väldigt låg budget, den här hamnar ungefär på medelnivå i denna väldigt lågpresterande genre.
The Hunchback of the Mourge - En Naschy-rulle som jag byggt upp enormt höga förväntningar på efter all hype, men inte fan blev jag besviken, tvärtom! Naschy spelar hunsad puckelrygg med nekrofila tendeser i denna härligt knäppa och fartfyllda soppa som inte vet om den vill vara romantisk mysrysare, Ringaren I Notre Dame, galen professor-rulle eller monsterfilm och därför försöker vara allt på en gång. Hatten av för denna klockrena rulle som utan problem kvalar in på Naschys topp fem, kanske till och med topp tre!
Shalimar - Lita på det coolaste pre cert-bolaget (Hokushin) att leverera lite indisk heist-film på snygg widescreen-print. Världens främste juveltjuv Sir John Locksley är döende i cancer och bjuder därför in världens främsta gentlemannatjuvar till sitt gods för att med livet som insats få chansen att stjäla hans mest ovärderliga skatt, den beryktade Shalimar-juvelen. Den här påkostade filmen är en av få delvis utlandsbackade bollywoodfilmer, och man har till och med kostat på sig ett par internationella stjärnor - om inte Sean Connery så åtminstone John Saxon och ett par andra i hans klass som var sugna på lite stålar och solsemester. Trots alla pengar som spenderats är produktionen ändå tacksamt uppslupen och småkorkad, med kitschiga musikalinslag och såklart, i god bollywod-tradition, en ostig kärlekshistoria som hämtad ur en harlequin-novell. Allt är sådär glatt, klyschigt och färgglatt som indisk film brukar vara och jag ska inte sticka under stolen med att jag tyckte att den här rullen var riktigt mysig och underhållande.
The Hard Way - Sedvanligt stendum italiensk commandorulle med torrbollen Miles O'Keefe som hjälte och alltid uppskattade Henry Silva som härligt genomond columbiansk knarkbaron ("I like to kill... It gives me great satisfaction"). Handlingen är obefintligt, det springs mest runt i djungeln och skjuts i 90 minuter, är det nånting som utmärker filmen är det den totala overkillen av helikopterscener. Helikoptrar är som vi vet b- och c-filmarens bästa vän och bör gärna flashas mycket i filmen (och helst även omslag) för att ge illusion om hög budget, men här går det fan nästan för långt: skulle tippa på att helikopterscenerna upptar ungefär en tredjedel av filmens spellängd! Det är fan mer helikoptrar än i Hugo Stiglitz-rysaren The Night of a Thousand Cats som nån lustigkurre på Moebius-forumet döpt om till "The Night of a Thousand Helicopter Scenes" och då fattar ni.
The Black Torment - Bra och spännande brittisk mysrysare på klassiska ingredienser som nyförlovade i slott, mörka familjehemligheter, spökerier och dubbelgångare. Lite fäktning får man också. Allt är välgjort och väldigt brittiskt med klassisk enkelhet, rekommenderas om man gillar rädda bybor och gotiska slott.
No comments:
Post a Comment