Thursday, March 29, 2007

21 Maj 2006



The Pyjama Girl Case - Hallelulja! Vilken abnormt bra film! Jag är helt friggin' jävla hänförd! En ung kvinan iförd gul pyjamas hittas mördad - skjuten, med krossad skalle och svårt brännskadad. Det är upptakten till rakt igenom klockrena giallon (brukar den räknas som, trots att den saknar nästan alla klassiska giallodrag). Stukturen är annorlunda: paralellt med ramhandlingen om polisundersökningen där pensionerade Hollywood-räven Ray Millards privatundersökningar slutligen avslöjar mördarens identitet får vi också följa flickan i den gula pyjamasen (snygga Dalila Di Lazzaro) och de händelser som ledde fram till mordet. Detta upplägg är mycket väl genomfört, karaktärerna känns som riktiga människor och filmen är spännande från början till slut, men det är inte där filmens största styrka ligger utan i det visuella och den högst säregna stämningen. Filmen har verkligen nåt speciellt som bara inte kan beskrivas i ord, den är voyeuristiskt inför allt på samma sätt som Franco i högform, fast ändå inte eftersom allt känns välplanerat och genomtänkt på nå något sätt... eller jag vet inte, ni får se filmen helt enkelt. Även på det musikaliska planet är filmen mycket lyckad, förutom den vanliga spagghetifunken bjuds det på stenhård sequencer-synth och två specialskrivna låtar av den tyska disco-transan Amanda Lear. Mer bra grejer: solindräkt, dåsig stämning, en arg tvättomat-dvärg, snygga Sydney-miljöer, krumma australiensiska hippies, krispigt sent sjuttiotals-estetik, artsy mordutställning, en skäggig, tjocklagd och patetisk tvångsmässig onanist, en riktigt obehaglig prostutitionsscen och mycket mer... Denna film lär sannolikt dela upp sin publik i två läger: de hänförda och giallo-puritanerna som bryter ihop av avsaknaden av smaskiga mord, svartklädda mördare och andra giallo-drag. Vilket läger jag tillhör är klart från första meningen, bästa giallon efter Death Laid An Egg säger jag! Nån mer än jag som älskar den här filmen?

Iguana with the Tounge of Fire - En ung kvinna mördas i Dublin, genom att en maskerad gärningsman slänger syra i offrets ansikte innan offret dödas med en rakkniv (goret är ordentligt taffligt). Liket hittas i bakluckan på en bil som tillhör den schweiziske ambassadören Sobiesky. Sobiesky använder sin diplomatiska immunitet för att slippa samarbeta med polisen. Den föredetta polisen, John Norton engagerar sig i fallet för att avslöja mördaren... Gillade inte den här giallon alls lika mycket som väntat, rätt seg sak faktiskt, hafsigt regisserad av Riccardo Freda. Dåligt ljud och bred brittisk dubbning på den grekiska kassetten hjälpte knappast heller. Lite trashigare och blodigare än den genomsnittlige tidiga sjuttiotalsgiallon men ändå inte särskilt engagerande. På plussidan: schysst rollista med namn som Luigi Pistilli, Werner Pochath (i sjuttiotals-brillor) och Dagmar Lassander. Bra soundtrack av Stelvio Cipriani.

I Want To Be A Woman - Könsförvirring av Vicente Aranda, mannen bakom klassikern The Bloodspattered Bride, nån stans i gränslandet mellan exploitation och seriöst drama. Sjuttonårige José María är en extremt femenin ung man som drömmer om att leva som kvinna. Mobbad i skolan och utfrusen av sin oförstående familj (hans farsa, spaggheti-veteranen Fernando Sancho tvingar honom att hugga ved och gå på bordell för att göra karl av honom) flyr han till Madrid och börjar ett nytt liv som frysör och nattklubbsdansös, börjar hormonbehandling och hittar slutligen kärleken i nattklubbsägaren och Philip Seymour Hoffman-lookaliken Dúran. Han/hon åker till England, snippar av penisen och gifter sig med Dúran, slutet gott allting gott. Filmen måste ha höjt ett och annat ögonbryn i Spanien under sjuttiotalet med sin positiva syn på transexuella, i dag lär den knappast uppröra någon. Hyfsad film hur som helst; första halvan är riktigt mysig men med spelltiden på nästan två timmar blir det lite tjatigt mot slutet. Jag fick ut mest av de många dumma nattklubbs- och danscenerna samt inblickarna i Madrids gamla gayscen, måste vart tufft att vara homo i ett så pass religiöst och macho samhälle.

No comments: