Strandvaskaren - Det här var väl ett kompetent (i ordets tråkigaste betydelse) försök till svensk slasher, men underhållande var det fan inte, snarare en plåga att ta sig igenom. Kan inte nån modern svensk film bjussa till lite, bara lite grann för en gångs skull? Tar både Blödaren och Camp Slaughter över den här nästan provocerande medelmåttiga rysaren som snällt staplar slitna klyschor på varandra vilken dag som helst, här får man ju inte ens chans att skratta åt eländet.
Erik the Conqueror - Sevärd viking-peplum av Mario Bava, som också begav sig ut i vikingaterretorier igen med Knives of the Avenger ett par år senare. Gammaldags och lagom spännande, dessutom snyggt ljusatt på typsikt Bava-manéer i gröna och röda färgtoner. Cameron Mitchell är kanske inte direkt den första skådisen man föreställer sig som vikingakung men han gör ett bra jobb och funkar över förväntan.
Krokodilmonstret - Det börjar lovande redan i förtexterna när en mycket stel och tafflig jättekrokodil glatt mumsar i sig toplessbrudar till discomusik och texten "Dick Randall presents...Crocodile!". Vankas det skräpfilm månne? Yes box! Löjeväckande thailändsk-amerikansk samproduktion som med lamt resultat försöker kopiera Hajens framgånsformel. Det bästa med filmen är såklart det patetiska monstret. Med hjälp av massor av modeller, en jättestor plastkrokodil och extrema närbilder på riktiga krokodiler misslyckas filmskaparna helt med att skapa illusionen av en 30 meterskrokodil. Dock ett riktigt skönt monster, och filmmakarna verkade inte ha vett att skämmas utan ger den rejält med utrymme! I övrigt bjuds det på lagom dum och förvirrande handling, soldränkta vyer och en thailändsk indian. Klart mer underhållande än väntat!
No comments:
Post a Comment