Thursday, March 29, 2007

25 September 2006



Kilma, Queen of the Amazons - Den andra spanska filmen om den lättklädda äventyrshjältinnan Kilma, i denna är hon dock inte en ensam djungelflicka som i Djungelgudinnan utan ledaren för en grupp stridslystna amasoner som vaktar en helig skatt från manliga inkräktare på en paradisö. En kartläsare som klarat sig undan ett gäng pirater som kapat hans skepp hamnar på ön, och efter diverse eskapader blir han och Kilma kära, vilket inte uppskattas av alla amasoner. När piraterna kommer till ön på jakt efter den försvunna kartläsaren och dessutom får nys om skatten blir det andra bullar och amasonerna tvingas för första gången ta hjälp av en man för att klara livhanken. En grymt behaglig film om du frågar mig. Filmer håller sig snäll och oskyldig vilket inte störde mig alls, istället för massa sleaze får man mustiga pirater och lättklädda amasoner serverade på det där typiska mysigt slappa spanska b-films-sättet. Eva Miller är dessutom riktigt snygg, finns det nåt att gnälla på så är hjälten Frank Braña lite tråkig. Dom skulle tagit Tony Kendall i ett par tajta brallor istället.

Creation of the Damned - Mer spanskt, ännu en höjdare. Den här hade jag visserligen sätt tidigare men det var kul att se den med svensk text och filmen höll utan tvekan för ännu en titt. En klart annorlunda postapokalyptisk film som handlar två yrkesmilitärer och deras fruar samt en ung man som isolerar sig i en toppmodern bunker efter att tredje världskriget gjort världen obebolig. Dagarna spenderar de i stor tristess med biljard, diabilder, diskret vänsterprassel och andra försök att hålla skenet uppe. När situation blir mer och mer pressad får en av militärerna, utmärkt spelad av Craig Hill, prästen i The Bloodstained Shadow, stora knäppen och börjar praktisera begreppet "survival of the fittest" i praktiken. Förmodligen inte en film som passar alla på grund av det ibland nästan provocerande långsamma tempot. Men har man som jag inga problem med långsamt tempo så länge filmen är bra kan den nog passa hur fint som helst. Själv tycker jag det är en sån där film som höjer sig över sin låga budget och blir mer än bara en underhållande b-film, med väldigt enkla medel har man lyckats skapa en film som är riktigt bra utan några halvironiska filter. Enda smolket i bägaren är den något okänsliga dubbningen och musiken som ibland är för glad för att passa den allmänt nervösa/uppgivna stämnigen.

No comments: