Santo Vs. the Diabolical Hatchet - Svarvit Santo från -65. Det visar sig att Santo går tillbaka i ett långt led av hjältar i silvermask (lite som fantomen) och hans inkarnation från 1600-talet gör sig ovän med en djävulsdyrkare genom att förföra hans tilltänkta brutta. Allt slutar på bålet för dvävulsdyrkaren som dock lyckas uttala en förbannelse över Santo-släkten innan han slukas av lågorna. Nu börjar plötsligt den nutida Santo terroriseras av en mystisk maskerad yxman som kan materialisera sig från tomma intet. Eftersom nyckeln till gåtan verkar ligga i det förflutna beger sig Santo till sin vän uppfinnaren för att pröva hans nya tidsmaskin... Underbar got-Santo med spökerier, spindelväv och fladdermöss. Påminner om nån gammal Bava-rulle fast med mer underhållning och raffel. Santo ser inte lite skön ut i silvermask, slängkappa och trikåer med ordentlig byxbula. Varmt rekommenderad!
The Vengeance of the Crying Woman - En tröttare Santo där mannen i silvermasken teamar ihop med boxaren Mantequilla Nápoles för att stoppa en familjeförbannelse. Den gråtande häxan som i hämnd mot sin otrogne man dödade sina barn fortsätter sin hämnd genom generationerna genom att strypa alla släktens förstfödda och det enda sättet att stoppa henne är att stjäla hennes gömda guldskatt och donera den till ett barnsjukhus. Dessvärre är också ett gäng skrupelfria gangsters (ledda av René Cardona senior) ute efter skatten. Okej Santo som nog är den lamaste jag sett hittills. Men en Santo är alltid en Santo och visst kan man gott ta sig igenom denna också.
Schoolgirl Killer - En estetiskt rätt fräck Margheriti-giallo om mord på en flickskola. Galanta damer och fin 60-talskänsla men dessvärre blir filmen ändå rätt dryg, själva mordmysteriet funkar nämligen inte alls. Efter en timme sitter man och vrider på sig och bara önskar att man ska få reda på mördaren identitet så det ska ta slut. Men se där, mot slutet tar det sig faktiskt lite och blir småspännande på typisk giallovis.
Blue Island - Italiensk ultralågbudget Den Blå Lagunen-ripp off med sötnosen Sabrina Siani, topless filmen igenom, och en töntig mesig yngling som efter en flygkrasch hamnar ensamma (?) på en öde ö. Otroligt händelsefattig film, först bråkas det (den mesiga ynglingen svansar efter den näbbiga skönheten), sen uppstår kärlek och sedan bryts idyllen när det visar sig att en stor skäggig bondlurk i snickarbyxor också bor på ön och vill ha Sabrina för sig själv. Och där har ni hela handlingen. Oförsvarbar säga vissa, härlig trash säger jag!
12 Days of Terror - Korrekt men väldigt medioker tv-hajfilm om hajattackerna i New Jersey 1916. Hajattackerna är ganska många och väl genomförda, men förvänta er väldigt mycket dryga sidhistorier och amerikansk tv-filmskänsla. Den cinematografiska motsvarigheten till ljummen folköl.
No comments:
Post a Comment