Mismatched Couples - Traditionell HK-kung fu möter "fresh" västerländsk åttiotals-subkultur och resultatet blir världens första breakdance/kung fu-hybrid! Flickidolen Donnie Yen imponerar på brudar med sin electric boogie-kung fu, och det battlas både med dans, karate och cykeltennis. Lägg till lite extremt åttiotalsmode, kinesisk disco och slapstick i grytan och du får givetvis en helt underbar liten film! Obs! Inledningsscenen är bland det gladaste och festligaste jag sett, en given stämningshöjare på förfesten.
Mördaren i Skräckens Slott - Härlig spansk gotik som nästan slår rekord i klisché-bingo. Här finns allt: ett gammalt slott med dåligt rykte, galen professor som vill knävka livets mysterier, en nyanländ kvinnlig kemist med skinn på näsan, rädda bybor, Scotland Yard, levande döda m.m. Är en stor beundrare av regissören J. L Merinos senare film Zombis Återkomst och här är det tacksamt nog samma stuk: mycket zoomande, förvirring, manlig spansk stämning och krumt utförda skräck-klyschor som staplas på varandra utan rim och reson. Riktigt i den filmens klass kommer dock inte filmen upp i, men en höjdare liktväl.
Lucky Johnny - Udda och obskyr mexikansk-italiensk western. Är som några kanske uppfattat inget större fan av spagettiwesterns men den här gillade jag faktiskt, mycket på grund av att den var så annorlunda i stämningen. En liten pojke får sina föräldrar mördare och växer upp tillsammans med en åldrad dödgrävare. Pojken växer upp och blir en mästerskytt och tillsammans åker de från by till by och plockar upp lik (ibland utökar de kassan genom att mucka gräl på salooner, vilket genererar fler lik att plundra och begrava). De sparar pengar till att öppna sin egen begravningsbyrå och allt går bra tills ynglingen kärar ner sig i en ex-glädjeflicka som är ihop med en misslyckad bankrånare. Som Mariann översätter slutsången: "Det går alltid snett här i livet". Långsam film som dock aldrig blir tråkig, det händer egentligen inte så mycket alls men funkar ändå. Stämningen är både smutsig, makaber och ibland nästan vacker. Filmen har en fin känsla för natur och förhållandet mellan dödgrävaren och hans lärjunge är riktigt fint skildrat, jag blev nästan lite rörd några gånger. Nu ska vi dock inte lura oss själva, detta är i högsta grad en okänslig b-film, men som sagt: den stack ut och funkade bra för mig åtminstone.
Christiana the Devil Nun - Bergonzelli ger sig på nunne-genren och som väntat blir det tok och märkligheter för hela slanten. En av de bästa nunnefilmerna, för vi slipper all tråkig piskning, Mother Superiors, kristen ångest och subtil lesbianism. Bergonzelli koncentrerar sig istället på det viktiga: naket, dumheter, hippies, vilda 70-talsfester, fula kläder och tokiga linser. Nunnestuket kändes ganska sekundärt, med sitt extrema sjuttiotalsstuk kom jag snarare att tänka på filmer som Francos Sinner än Behind Convent Walls, och det är inget dåligt betyg. Bra tokfilm, väl värd en titt.
No comments:
Post a Comment