Eva - Den Utstötta - Småtråkig svensk sleaze/rättegångsdrama om fjortonåriga Eva från storstan som är ensam och utstött och söker ömhet i händerna på äldre män. Förutom den obligatoriska exponeringen av Evas kropp blir det mest en massa tjafs och eviga rättegångsscener, samt urbota dumma utläggningar där Eva beskrivs som Rosseus "lyckliga vilde" etc. Ett par schyssta repliker som "jag tog honom på mojen tills det blev skönt", en finfin discoscen och ett party-orgel soundtrack av Mats Olssons orkester gör att man står ut.
Terror at Orgy Castle - Amerikanskt lågbudget-wonder framgrävt av Something Weird. Precis som titeln antyder blir det en blandning av skräck och erotik men det är bara som ofrivillig komik som filmen funkar. Ett amerikanskt par på swingerturné genom europa ska semestra i ett gammalt slott för ökad erotisk stimulans. Väl där möter de den lättklädda grevinnan Dominora som är vampyr och vill locka med det unga paret i hennes erotiska satansmässor. Filmen har ingen dialog utan handlingen förs framåt av den manlige huvudkaraktärens pompöst klämkäcka inre monologer (vilket rimmar illa med att han ser antingen uttråkad eller bara idiotisk ut i alla scener han är med). På det stora taget känns den här rullen som en filmatisering av en riktigt usel gammal erotisk pulp-novell, om det är nåt bra får man avgöra själv, men jag skulle iallafall inte lägga pengar på det här (vilket jag inte heller gjorde, tack vare Direct Conect)
The Descent - Hade hört mycket gott om denna grott-rysare, och jajjamän, visst funkade den fint. Välgjort och läskigt på ett inte uttjatat tema. Tyvärr led den lite av det i moderna skräckfilmer allt för vanliga "för mycket av det goda"-syndromet mot slutet, men det var ändå en trevlig resa. Bästa skräckisen på länge, men nu har ju inte konkurransen varit särskilt slående.
At Midnight I'll Take Your Soul Away - Första filmen med Zé do Caixão, mer känd som Coffin Joe, och även den första brasilianska skräckfilmen om man ska lita på Mondo Macabro-boken. Filmen börjar starkt med att en häxa råder publiken att lämna biosalongen innan... -för sent!- "at midnight i'll take you soul! Mohahaha"! Sedan drar filmen igång med att den fruktade dödgrävare och övermänniskan Zé drar runt och svinar sig och bossar med de stackars undergivna byborna, håller guds-smädarmonologer, mördar sin bästa kompis för att kunna våldta hans flickvän så att han äntligen kan få sin efterlängtade son etc. Zé är verkligen en av de ondaste och coolaste filmkaraktärerna någonsin! Filmen är toppen den första timmen, men tyvärr tappar den både fart och nerv i sista delen då Zé ska straffas för sina onda dåd. Skitsamma, denna film liknar ingenting annat och måste självfallet ses ändå!
Steget Efter - Skitseg TV-deckare med Roffe som Wallander. Det enda som var lite kul var alla krystade försök att piffa upp den lama historien med så många moderna företelser (lajvare, internet, CD-ROM etc.) som möjligt, kanske i folkbildningssyfte? Enda anledningen till att jag såg denna dynga överhuvudtaget är att jag har en polare som är helt besatt att av folkliga svenska polisfilmer, måste vara nåt slags ironi från hans sida även om han aldrig skulle erkänna det. Lär hur som helst inte följa med på några flera av hans Wallander-race.
The Candy Snatchers - Bra amerikansk exploitation med terrorinslag. Tät regi och tacksamt elak ton. Vad som talar emot den är dåligt skådespeleri från en del håll, humorinslag och en aningen spretig handling. Väl värd en titt hur som helst även fast den kanske inte kommer riktigt upp i god italiensk standard.
Grizzly Man - Fantastiskt bra Herzog-dokumentär om Timothy Threadwill, naturgalningen som valde att leva tretton somrar i rad helt isolerad tillsammans med sina älskade grizzlybjörnar, vilekt slutligen ledde till att han blev uppäten. Det är svårt att säga för mycket om den här filmen utan att förstöra den så jag nöjer mig med att nämna att det är ett otroligt fascinerande, filosofiskt och gripande porträtt av en väldigt, väldigt märklig man. Herzogs bästa på säkert tjugo år och givetvis ett absolut måste!
The Magic Sword - En finfin tidig riddar-rulle av Mr. Big himself, B.I Gordon (jag tvekar inte att utnämna den till det bästa jag sett av denne karl). Här bjuds på prinsessräddande, onda magiker, drakdödande och en uppsjö av märkliga monster och kreatur (Mr. Big försöker göra en Harryhausen och lyckas förvånande nog ganska bra, effekterna funkar över förväntan bra om man tänker till den låga budgeten). En färgglad, mustig och fartfylld äventyrsfilm som funkar hela vägen, kan bara rekommenderas! Enda problemet är att jag börjar misstänka att min filmsmak börjar överrenstämma mer och mer med en elvårings... Nåväl, jag får väl klämma ett sena Godard-rullar och hoppas att jag lyckas unkomma den totala regressionen...
No comments:
Post a Comment