Death Warriors - Bra postapokalyps utan en massa jobbiga orginella idéer, här ligger fokus på ökenjakter med bestärkta bilar, galna punkgäng, action-raffel, explosioner, efter-katastrofen-misär och lite dumheter. Italiensk postapokalyps modell 1A med andra ord, det enda nya är att det är vatten som är bristvaran och inte bensin som i Mad Max-filmerna. Filmen har också en barnhjälte, vilket jag personligen inte har nåt emot men jag kan tänka mig att det förstör filmen för vissa mörkermän. Något som däremot var lite jobbigt var att hjälten såg ut exakt som min elaka f.d hyresvärd.
Perversion Story - Trevlig spansk thriller som nog skulle kunna kallas giallo utan alltför stora problem. Här finns typiska gialloingredienser som privatundersökning, en mystisk svartklädd man och en uppsjö av misstänkta. En rekorderlig karl utreder sig systers mystiska självmord genom att hoppa ut genom fönstret och leds in i Londons smutsigaste hippie/beatnik-klubbar. Det visar sig snart att fler personer begått självmord (eller är det mord?) på liknande sätt och det verkar som ett musikstycke är den gemensamma faktorn. Handlingen är ärligt talat ganska lättglömd och den stora behållning med filmen är den totala overkillen av hippie-freakout-scener. Säkert en fjärdedel av filmen består av kroppsmålade hippies som freakar loss till tidstypisk musik. Dessutom är det en beef mellan två rivaliserande gäng hippies, bara det gör ju filmen värd att se egentligen. Och så är ju Romina Power bara för söt...
The Loves of Hercules - En klassisk peplum som det aldrig går att tröttna på. Framgångsformeln ligger i rollistan -vem kan stå emot en peplum med Mickey Hargitay som Hercules och Jayne Mansfield som prinsessan?- och i att filmen är så dum och högtravande och bara öser på med femkronors-drakar, amasoner i fåniga mössor som förvandlar sina älskare till träd, häxor, lömska rådgivare och trams. Hargitays Hercules har en skön östeuropeisk brytning och som i de flesta av filmerna han ärar med sin närvaro blir det kunglig trash av allt ihop.
Flag of Death - Mysig och bra piratmatiné. Hjälten Marco återvänder till sitt älskade Venedig för att gifta sig med skönheten Velia, kungens dotter. Lyckan blir dock kortvarig eftersom Venedig blir attackerade av den turkiska piraten Rubanek, en hänsynslös man som avskyr kristna över allt annat. Kändes lite mer påkostad och dramatisk än de flesta italienska piratfilmer jag sett, en annan kul detalj är att trash-maestrot Luigi Batzella spelar Mahmud, den gode arabiske härföraren som gör revolt mot Rubanek. En riktigt stilig karl må jag säga, hoppas för hans skull bara att han inte har lika mycket eyeliner privat.
Spasmo - Oerhört fånig Lenzi-giallo. Robert Hoffman raggar upp Suzy Kendall genom att kalla henne hora men hon vill inte ha sex om han inte rakar av sitt ståtliga skägg (!). Medan Hoffman rakar sig bryter sig en arg man i huset och han tvingas mörda (?) honom i nördvärn. Nu kickar den extremt tunna "var det dröm eller verklighet?" historien igång, liket försvinner mysteriskt, Hoffman och Kendall flyr ut på en gård och en massa mystiska händelser tar vid...En Dario Argento-liknande figur placerar ut trädgårdssaxar i deras hem, någon lemlästar skyltdockar, en mystisk man spionerar på dem från en båt och alla människor de träffar verkar vara del av någon slags konspiration. Allt är extremt krystat, långsökt och "hitte på"-smart på ett skrattretande sätt. Hur den här filmen kunde lämna manusstadiet kan man verkligen fråga sig? Men samtidigt inser jag att allt detta kan ses som en del av filmens dumma charm. Filmen funkade ändå inte särskilt bra för mig, var väl inte på kalkon-humör antar jag. Hur som helst är filmen inte direkt tråkig och har snyggt foto och miljöer.
No comments:
Post a Comment