The Boss - Knallhård maffiafilm av Di Leo med skönt pessimistisk, intrikant och korrupt machostämning. Isansiktet Henry Silva är hårdare och mer creepy än någonsin förr som maffians lönnmördare, bara inledningen när han iskallt går lös på en konkurrerande familj med granatkastare i en porrbiograf är nog för att ge en skitränder i kalsongerna. Bra film men jag gilar nog Mario Adorf-rullarna lite mer ändå.
Borat - Rätt så ojämn, men när den var rolig var den det roligaste jag sett på bio på flera år! Oavsett om man gillar karaktären eller inte så bör filmen ses bara för den FANTASTISKA brottningsscenen. Jag ska inte förstöra den för er, men jag lovar att ni inte sett nåt liknande förut! Under den scenen skrattade både jag och resten av biopubliken tills vi fick ont i magen!
Urban Warriors - Seeeg postapokalyps med torrbollen Karl Landgren. Kalle och ett par tekniker arbetar på en underjoridsk forskningsstation när civilsiationen plötsligt förstörs i atomkrig. Efter att ha tagit sig ut stationen upptäcker de att de jorden befolkas av kannibalistiska gäng. Allt i filmen är dåligt och tempot irriterande lågt, filmens enda behållning för mig var att gängen hade lite punkstuk á la Atlantis Interceptors. Undvik om du inte är galen i genren.
Powerplay - Dum "Larry Ludman"-action. Dottern till en känd amerikansk fotbollspelare blir oskyldigt gripen för narkotikasmuggling på flygplatsen i ett smutsigt litet skitland i latinamerika. Den übermanlige ballplayern med konstant tredagarstubb försöker på alla lagliga med få ut sin dotter ur finkan men den byråkratiska trubbigheten är för stor och tillslut återstår bara en sak: att ringa coachen och låta laget spela sin viktigaste "match": att frita en amerikansk medborgare ur fängelse... Rätt seg rulle tycker jag. Mycket tjafs och lite verkstad, det dröjer länge innan vi får se det som jag antar är filmens selling point: amerikanska fotbollspelare som i full mundering springer runt och skjuter k-pist och sparkar fotbollar med granater i. Ett hyffsat hantverk visserligen, men mer action och mindre tjaffs hade verkligen behövts för att hålla mitt intresse. Mycket gubbar för pengarna dock: Ernest Borgnine, Charles Napier, Henry Silva och Martin Balsam.
Jungle Heat - Urgh. Idiotisk och väldigt tålamodskrävande fillipinsk-italiensk Vietnam-action med gamle Blixt Gordon Sam J Jones (hans karriär kan inte ha gått nått vidare). Usel dubbning och mängder av jobbigt dålig asiatisk slapstickhumor. Trots en del hårda och bisarra inslag som tortyr med brinnande råttor och annat var filmen så dålig att jag gav upp efter en dryg timme.
Picasso Trigger - En Andy Sidaris-rulle, så jag behöver väl egentligen inte beskriva handlingen.... Lös agenthistoria, playmates, explosioner, loj humor, cheezigt 80-talsmode, tuttar, tuttar och mer tuttar. Filmen funkar bra om man gillar Sidaris-stuket, jag måste väl säga att jag hade det riktigt trevligt framför TV:n.
Rituals - Avskalad och effektiv vildmarksrysare "in the spirit of Deliwrance" (sic) som videoboalget Cinehollywood uttrycker det. Välgjord film som med små medel lyckas bli riktigt creepy. Jag gillade den skarpt.
Revenge of the Barbarians - Historiskt drama/peplum låter kanske inte så frestande, men den här var faktiskt bra. Filmen spelar som en antik såpopera och är, faktiskt, både rolig, småspännande och lite kinky. Fältslagen var dock inte så imponerande, men kisar man ordentligt kan man kanske få det till att barbarernas gigantiska armé intar Rom...
No comments:
Post a Comment