Thriller - Jaha, då har man sett Viberius exploitation-klassiker på DVD då, senaste gången var på en riktigt kass VHS-kopia så det var kul att se den med bra bild. Finns inte så mycket att säga om filmen som inte sagts förut, riktigt bra exploitation som aldrig blir löjlig utan är hård rakt igenom, Heinz Hopf är klippt och skuren som slemmet Tony, snyggt Peckinpah-inspirerat våld, skönt haschflummig eko-musik av Ralph Lundsten, behagligt långsamt temp m.m. Tillhör inte skaran Lindberg-fanatiker men hon ser riktigt cool ut i ögonlapp och hagelbössa och stumheten passar hennes begränsade skådespelarförmåga. En film som levererar så mycket det bara går och utan tvekan lever upp till hypen, fast personligen håller jag nog Viberius helgalna Breaking Point snäppet närmare hjärtat ändå. Scart-sladdarna satt fel när jag kollade på filmen så det vart ett slags solkig gulbrun hinna över bilden, såg skithäftigt ut, ungefär som om Viberius filmat genom ett par solglasögon. Blev nästan besviken när jag upptäckte att den inte skulle se ut så utan att tekniken strulade.
Women of the Prehistoric Planet - Billig och B:ig science fiction av hyfsad modell. Inte mycket Kvinnor men desto mer fånig och typiskt långrandig sci-fi dialog, monster (en jätteödla/inzoomad komovaran och en plastspindel), människor infrysta i is, stenåldersmän och ett asiatisk par som lever i en mycket billig modell-Edens lustgård. Just det flitiga användandet av dåliga modeller är nästan det bästa med filmen, har sällan jag skådat en film som ser så billigt artificiell ut. Till och med djungeln är ett studiobygge, på en budget som förmodligen inte skulle räcka till cateringpengar för en Hollywoodfilm. Mycket dum handling med många lösa trådar, ett antirasistiskt budskap och tydliga melodramatiska tendenser. Sammantaget en småtrevlig bagatell för vänner av gammal sci-fi.
Death Rage - Trodde ett tag att jag tröttnat på eurocrime men den här underskattade pärlan fick mig tillbaka igen. Riktigt tight 70-tals pang-pang med snyggt foto och miljöer, tät och bra handling samt full fräs från början till slut. Dessutom berikad med ett De Angelis-soundtrack av guds nåde, synth och jazzflöjt blandat med nån slags greklands-klingande avart av snutfunk. Yul Brunner är abnormt cool som yrkesmördaren Peter som ska göra ett sista jobb och knäppa mannen som beordrade mordet på hans bror.
No comments:
Post a Comment